Det egna fallet
Peter Ahlquist
Genre: Självbiografi
Förlag: Psykollegium
Utgivningsår: 2009
ISBN: 9789174370027 (e-bok 9789174372960)

En psykolog ser tillbaka på sin uppväxt.

Blir man psykolog om man haft en ”normal” barndom? Något svar på den frågan ger inte psykologen och psykoterapeuten Peter Ahlquist i denna fängslande berättelse om en uppväxt i efterkrigstidens Gävle.

Men författarens djupa insikt i barnets tidiga villkor väcker hos läsaren många funderingar kring vad som menas med ett gott liv eller vad som utmärker en plågsam men kanske ändå lycklig barndom.

Boken är dessutom ett hejdlöst muntert dokument över livet i skolan och staden i ett Sverige som inte längre finns.

Köpa boken
Enklast är att köpa den på nätet.
Köp från Adlibris
Köp från Bokus

Boken kan också beställas direkt från mig,
epost: info@peterahlquist.se
Bankgiro 5381-9371
Det egna fallet. 150 SEK inkl frakt. Ange om du vill ha ett signerat exemplar.

Låna boken
Boken finns att låna på ett stort antal bibliotek i Sverige.
Hitta på Libris (Libris listar inte alla bibliotek, så det skadar inte att fråga på ditt lokala bibliotek.)

Recensioner och läsarkommentarer
Att skriva sitt liv
Det finns föreställningar om att psykologer inte ska berätta för mycket om sig själva, att de ska bevara neutraliteten i förhållande till sina klienter. Den idén härstammar förmodligen från tidiga varianter av psykoanalys, där analytikern skulle framträda som en neutral projektionsskärm, på vilken patientens fantasier kunde manifesteras. Om patienterna visste för mycket om terapeuten skulle det, antog man, försvåra för patienten att låta terapeuten bli det överföringsobjekt som hen behövde som redskap i behandlingen. Denna ortodoxa enpersonspsykologi är dock för länge sedan obsolet, men föreställningarna om den anonyma psykologen och psykoterapeuten lever fortfarande kvar. Därför saknas det självbiografier av psykologer. Peter Ahlquist är dock ett undantag. I boken Det egna fallet från 2009 ger författaren en symmetrisk och rak gestaltning av sin uppväxt, från starten fram till ungefär tjugoårsåldern.

Vid tiden för bokens tillkomst var författaren sjuttioårsåldern. Men trots åldern har Peter Ahlquist ett enastående detaljrikt minne och går systematiskt igenom sin barndom och kan belysa signifikanta detaljer med en skärpa som man sällan stöter på i dessa sammanhang. Han måtte ha en hög kognitiv kapacitet och minnesförmåga, för att kunna härbärgera alla minnen, erfarenheter; minnas namn på klasskamrater och vänner, platser och händelser i sina händelserika barn- och ungdomsår från krigstiden och efterkrigstidens Sverige; om romantiska möten med en rad kvinnor (för man förstår att Peter är en kvinnornas man), ett kringflackande under femtiotalets Europasomrar, där han detaljerat och visuellt redogör för platser, chaufförer som han liftat med och människor han mött i Frankrike och Spanien – vilka författaren detaljerat och inlevelsefullt kan beskriva. Ett sådant enastående minne måste vara en enorm tillgång och en outtömlig kreativ oas att fylla på ur, för Peter Ahlquist liv har, av boken att döma, varit spännande och omväxlande.

Som när han efter en viss kamp med en rival återfår sin första kärlek Barbro, och beskriver sina känslor för henne: ”Jag känner bara värme när jag håller min förtvivlade käresta i famnen. Jag är ju vinnaren. På nytt har jag vunnit dig. Du är min, bara min. Och vi hjälps åt att torka dina tårar. Och vi går en härlig vår till mötes.”

Eller den dråpliga gestaltningen om när han skildrar förförelsen av en flicka under femtiotalet, och avklädningen av den avancerade uppsättningen persedlar som användes vid den tiden och där Ahlquist i närmast burlesk Piratenmanér jämför avklädningen med ömsningen av ålaskinnet.

Författaren har en enastående språkbehandling och det märks att han tidigare, innan psykologyrket, jobbat som lärare; även om ämnena inte vara svenska och språk. Av biografin att döma hade han dock lätt för att lära sig ett flertal europeiska språk, som han talade flytande under sina resor.

Mot slutet av boken ger han en livfull gestaltning av i Pamplonas festyra, inklusive sedvanlig tjurrusning och besök på en corridan, som skulle kunna mäta sig med den stämning som Ernest Hemingway kan gestalta. Det är bara det att Hemingway dog samma år, vilket gör att Alhquist fiesta företas i hans fotspår.

Det har nu snart gått ett decennium efter denna inspirerande gestaltning av den första delen av Peter Ahlquists händelserika liv. Man ser därför förväntansfullt fram mot en sammanfattande fortsättning på detta äventyr som är Peter Ahlquist liv. En historia som sannolikt kommer att handla om hur han utbildar sig till psykolog och psykoterapeut i spåren av pionjärerna inom området, skaffar sig fyra barn, ett sommarhus i Turkiet och påbörjar sitt skrivprojekt som resulterar i den fantastiska romanen Minnet av Renate, vilken häromåret utom.”
Sven Sjöqvist

”Jag har läst en bok som heter Det egna fallet och den är skriven av Peter Ahlquist. Det kom sig att jag träffade Peter på kurs för Kimselius i somras och vi bytte böcker med varandra.

Det som gjorde mig så nyfiken på just den här boken är att vetskapen att Peter jobbat som psykolog. Det egna fallet handlar om hans uppväxt. En barndom är inte antingen god eller ond, den är alltid både och, men en del har mer godhet i sig och andra mer ondhet. Det barn som inte upplevt t ex skam eller förödmjukelse i sitt liv finns inte, hur väl föräldrarna än velat. Det finns också en lärdom att hur miserabelt man än kan ha det, finns det alltid något gott som kommer ur det.

Boken är fint skriven. Mycket läsvänlig. Korta kapitel och varje kapitel innehåller sitt eget. Man får också en naturlig inblick i hur det var att växa upp på 40-50-60-talet. Det berättas om pojkstreck, första kärleken, saker som präglat livet, hur man bodde och såg på saker. Det fanns inga mobiler på den tiden, man gick på realskola, lärling, hade respekt för lärare och föräldrar… Men hur stor respekten än var utsattes de för bus från ungarna, ingen gick liksom fri.

Ett kapitel jag tyckte mycket om var det med att plocka lingon. Det är så mycket fint skildrat med värme och gemenskap att jag nästan själv fick lust att rusa ut i skogen och plocka. Grejen är väl bara att det just nu inte finns några lingon i skogen att plocka. Och inte svamp heller, för den delen. Men en fikakorg och ut och sätta sig i naturen blir det nog en dag framöver. Ensam eller med sällskap.

Avslutningsvis vill jag ge ett kort smakprov ur denna väldigt uppskattade bok, som jag tycker alla som gillar historia och biografier ska läsa (den innehåller inte så mycket analysering på saker som jag trodde att den skulle göra, åtminstone är den inte upplagd så, man läser nog och tar till sig via reflektioner). Det är bland det vackraste jag läst i år, faktiskt. Det är bara en del av flera stycken, det vimlar av små pärlor i den här boken. Svårt att bara välja ett. Men här:

”Jo, förresten Barbro. Någonting mycket påtagligt har jag kvar som minner om den gemenskap som en gång var vår. Den erinrar om den oro du kände över de många vårtor du hade på dina små händer och hur du ständigt fick gå med plåster på fingrarna. Jag smittades också till slut. En enda vårta fick jag, strax bredvid knogen på högra handens pekfinger. Senare lät jag bränna bort den och kvar blev ett litet ärr format som ett lingonblad och lika glatt. Alltid när jag tänker på dig, också nu när jag skriver detta, för jag tummen mot pekfingret och låter den sakta glida över den släta och glatta ytan. Jag har ingen känsel just här. Den känns inte som jag. Det känns som att röra vid någon annan. Som att än en gång röra vid dig.”

Läser och älskar din författarröst och ”läran” hur det var förr. Boken är intressant, lättläst (extra plus för textstorleken för mig som inte ser bra och har svårt att läsa) och underhållande. Den får mig att både skratta och tänka efter. Jag läser långsamt och några sidor varje kväll så det tar sin tid.

Med de orden tackar jag författaren för en mycket omtyckt och bra bok!”
Åsa Persson

Det är kväll i vår lilla stad

”Det egna fallet” är en anspråkslös skildring, väl berättad. Peter Ahlquist skriver lite kul som bar han på ett skruvat leende. Han strör då och då in små funderingar om livets förtretligheter och egenheter. Men aldrig så att idyllen rubbas och svärtan tar över.

Även om hemska ting sker är det ändå en lycklig tid, förstår man. Minnena gör så med oss och frågan om vad uppväxten har betytt för psykologen som yrkesman orkar berättelsen inte riktigt besvara. Peter Ahlquist resonerar lite men släpper snart ämnet, för att i stället återvända till uppväxten.

Det tror jag har varit klokt

För där är det alltid kväll i vår lilla stad.”
Utdrag ur Björn Widegrens recension i Gefle Dagblad
(Läs hela recensionen här.)

”Där lär man en hel del om att skriva memoarer! Tack!”
Yvonne Waern

”Nu har jag läst (sträckläst) Din bok. Det blev en verkligt roande nostalgitripp – roande med mycket underliggande allvar. Högsta betyg utdelas!”
Ulf

”Jag fick en avi om boken igår. Jag hämtade den 16.30 och började läsa. Jag blev så fångad att jag glömde bort tiden och kom för sent till ett Odd Fellow-möte kl 19.00. Jag kom hem kl 23.15 och fortsatte läsa. Klockan är nu 02.55, jag har just läst färdigt och tänker gå till sängs nu. Vill dock innan dess säga att jag är djupt tacksam över att Du skrev boken. Läsandet av den gav mig mycket. Skulle vara trevligt att träffa Dig och diskutera gemensamma erfarenheter och minnen.”
Stefan

”Jag hade väldigt svårt att lägga ifrån mig din bok, den fångade mig helt och mycket var igenkännande.”
Gunilla

”Jag har också läst boken! Hade två härliga dagar i vinterkylan runt trettonhelgen En riktig nostalgitripp! Många roliga minnen från 50-talet ”ploppade upp” Fantastiska beskrivningar av skola och samhälle i Gävle under den här tiden! Även Peters resor i Europa var intressanta att följa. Inte så vanligt, bland dåtidens ungdomar. Vilken pionjär han var! Lättläst och med mycket humor. Läs den!!!”
Inga-Lill Johansson (Dahllöf)

”Grattis till en bra bok! Jag slukade ditt eget fall på tre dar Jag är imponerad av ditt minne för detaljer från den här tiden och de härliga miljöbeskrivningarna från t ex Islandsplan. Härlig humor rakt igenom. Kul att läsa om dina bravader uti Europa, inte minst bland tjurar och tjejer i Spanien.

Ps: Min måg David (kenyansk kille) fick låna boken efter mig. Han ringde just och tyckte att boken var såå rolig; han kände igen sig sa han i sin egen barndom, skolgång och pubertet. Intressant! Man behöver inte ha vuxit upp i Bomhus och ha gått på Knåddet för 50 år sen för att få behållning av boken. Ds”
Thord